Jag skäms inte över att jag gjort en gastric bypass. En del kanske tror det eftersom jag inte är helt öppen med det. Jag känner bara inte att min operation angår ALLA. Jag anser inte att jag har en skyldighet att informera kreti och pleti. för mig är operationen väldigt privat, ett resultat av många års försök och ständiga misslyckande att själv gå ner i vikt. det var min sista chans och jag tog den.

varför har jag valt att inte va helt öppen till alla. för att jag känner mig mer bekväm med det. jag har kännt så vid flera tillfällen tidigare, bröllopet till exempel, så det är inget helt nytt att jag inte gillar att skylta med privata händelser. jag har berättat för de som jag känner har något med det att göra, personer som jag har en sådan typ av relation med, övriga har faktiskt inte något med det att göra. en dag kanske jag känner annorlunda, tills det är det såhär jag vill ha det.

Jag är mycket glad och nöjd, att jag mår bra och att mina resultat är så bra! men jag skulle kanske inte kalla mig stolt. Hade jag klarat av att få ett normalt och sunt förhållande till mat och motion utan operation så hade jag inte behövt utsätta mej själv för alla risker. jag anser att operation är en bra väg, när man testat allt, när man gett upp hoppet, när man inte orkar fortsätta leva som innan i en destruktiv ond spiral. När man behöver hjälp. Hjälp till självhjälp.

För det är vad en operation handlar om. Ett sätt för sjukvården att hjälpa mig att hjälpa mig själv. Det jag fått ut av operationen är hjälp att känna mej mätt och nöjd på det matintag jag behöver samt att jag mår dåligt då jag äter för mycket. jag har nu ett mer normalt förhållande till mat, mat är något jag behöver, men inget jag frossar i som tidigare. jag blir mätt och jag blir nöjd. och jag är så lycklig att äntligen känna mer balans i livet, att må bra, att börja tycka om mig själv igen efter år av självförakt, att känna att min personlighet börjar blomstra, jag VILL saker igen. jag

har varit så extremt begränsad tidigare, jag har begränsat mej själv mer än jag insett eller velat erkänna. och det har gått ut över mina barn, min man och mina nära. men nu är jag redo att leva livet så som jag vill leva det!! amazing!!!



2 kommentarer

Jenny

05 Jun 2014 12:45

Jag förstår dig. Så glad för din skull, du förtjänar att må bra!!

Emelie

12 Sep 2015 18:22

Det skulle kunna varit jag som skrev det där. Det är precis den inställningen jag har till op och att berätta för omgivningen. Väldigt träffande! :)

Kommentera

Publiceras ej