bmifyrtio.blogg.se

Du som fått adressen till denna blogg har fått det efter noga övervägande. Jag har tänkt mycket och länge på om jag ville ens berätta om operationen och i så fall för vilka. Till en början ville jag inte prata om det med någon. Inte förrns jag själv kommit till det stadiet att jag beställde tid på vårdcentralen för att be om remiss. Då talade jag mycket med min man givetvis, men också med min väldigt nära vän Sofie som var ett perfekt bollplank eftersom hon är förnuftig, utbildad sjuksköterska samt har en anhörig som genomgått operationen för några år sedan. Hon kunde diskutera med mig på flera olika plan och ur olika perspektiv, och hon har peppat mig. Tack Sofie!!

 

När jag kommit lite längre i processen och kände mej mer säker i mitt beslut så berättade jag för min älskade syster. Jag var lite orolig för hur hon skulle reagera, men det behövde jag inte va som tur va. Så skönt att ha hennes stöd! Älskar dej!!

 

Sedan har jag pratat med de personer som jag kännt att jag velat prata med om detta, de som jag brukar prata om ups and downs med och de som jag vet är ett bra stöd. Ni är inte så många, men ni är viktiga!!! 

 

Jag har valt att hålle operationen privat eftersom jag läst SÅÅÅÅ mycket i facebook-grupperna om personer som gjort operationen och fått så mycket elaka och sårande kommentarer. Och jag blev rädd. Rädd för folks förutfattade meningar. Känner mej inte redo för det, även om jag inser att många kommer att ha förutfattade meningar om mitt val. Förutfattade meningar som bygger på bristande kunskap inom ämnet, så är det ju när det gäller allt. Alla kan inte veta allt om allting. Helt naturligt.. Men jag gör vad jag kan för att slippa höra kommentarerna... Jag förstår ju givetvis att jag operationen kommer att bli allmänt känd, det lär ju förhoppningsvis märkas skillnad förhållandevis fort, och folk kommer fråga, gissar jag. Och vad jag ska säga då, det vetitusan, men jag gissar att jag kommer vara öppen med de som jag känner mej trygg med, och övriga kommer jag kanske ge något mindre info. Det är ju trots allt ingen lögn att svara nått i stil med; "jag äter mindre och bättre". 

 

Jag har nämligen läst många fräcka exempel på hur opererade personer får frågan medan de jobbar i t.ex. en matvarukassa om hur de gjort för att gå ner i vikt så fort, det känns ju kanske inte som att man är "skyldig" att prata om ett så privat ämne med vem som helst liksom. 

 

Jag gör denna operationen för mig själv och min familj. Just nu är den typ det enda som upptar min tid och min tankeverksamhet, men jag vet ju att det snart kommer en tid då jag bara vill leva mitt vanliga liv igen. Och då känner inte jag för att bara vara "tjejjen som gjorde gbp" och att alla vill tala om det hela tiden, fråga hur allt går, hur mycket jag har gått ner i vikt, etc etc... Därför har jag valt att göra såhär... 

 

Så ni som är utvalda, känn er speciella! Och hjälp mej gärna hålla det privat.  =)